Taxiverksamhet

Stefan säger ofta... -Jag önskar att jag blir en sån pappa som min pappa varit!!!
Kan en förälder få bättre betyg?? Nej, jag tror inte det!
Det som varit signifikativt för farfar, är att han alltid ställt upp, vad det än har handlat om!!
Från sin tid som hemmaboende minns nog Stefan allra bäst det där med att han alltid kunde ringa för att bli hämtad... Närsomhelst, varsomhelst.. Tio minuter senare stod farfar utanför i bilen, halvsovande, iförd träningsoverall!!! ALDRIG NÅGRA SOM HELST BEKYMMER!!!
Detta har vi nu försökt att överföra på våra döttrar... När inte vi kan...Ring farfar!!!

Så var det en söndagsmorgon.. Vi kände att det vore väldigt skönt med en sovmorgon och en slapparförmiddag. Amanda delade inte alls vår uppfattning, utan skulle absolut till söndagsskolan!! Resolut ringer hon farfar..och självklart..några minuter senare försvinner Amanda ut genom dörren och är borta!!
Men nåt stämmer inte riktigt... Det tar bara nån halvtimme, sen ringer hon.
-Jag mår inte bra mamma, jag har så ont i magen.
Ungen låter gråtfärdig och jag funderar på om vi ätit nåt olämpligt!??
Jag hinner knappast lägga på luren, förrän det ringer på dörren.. Det är grannen på hörnet. Dom med det nya staketet..
-Har din pappa en vit volvo?
Jag hör hur hon ställer frågan till Stefan som öppnat dörren?
-Ja..det har han ju...har det hänt nåt?
-Nja, grannen mitt emot såg en vit volvo med registreringsnummer XXX 000 backa in i vårt staket för nån timme sedan. Vet du om registreringsnumret stämmer?
Självklart stämde både registreringsnummer, tid och plats!!!
Vi följer med ut för att beskåda skadan... Jodå, en lång sektion av staketet har jämnats med marken, och inte ett spår av smitaren förutom alla vittnen!
Nu förstår jag plötsligt varför Amanda har ont i magen... Hennes klasskompis bor ju i huset med det trasiga staketet..
Stefan ringer genast upp..
-Hur kan ni bara åka utan att säga till?
-Äh, hade ju bråttom till söndagsskolan, och jag nuddade väl knappt. Tänkte ta det när jag kör hem Amanda!!
Självklart hade han ju inte tänkt smita, men kanske borde man tänkt på att nån annan kan börja undra under tiden...Men har man knappt nuddat så kanske ingen märker nåt?????

Ett par dagar senare såg vi farfar snickra staket på Ronnebygatan men den här gången var det inte hos oss!!!

Toabekymmer

Min svärfar är byggnadsingenjör..har ägnat sitt liv åt detta. Han besiktigar och godkänner... Ha detta i minnet...

Åter till Gotlandshuset...
Det hade hänt en liten fadäs i badrummet i "vårt" hus. Min kära svägerska hade tappat en burk av nån troligen mycket dyr och superdupereffektiv antirynkkräm på toaletten så själva locket till vattenbehållaren spruckit....(ja, jag vet inte om det var just antirynkkräm, men pga av hennes fantastiskt rynkfria hy, förmodar jag att så var fallet)..Iallafall, toan fungerade ju finfint ändå, men nu skulle en ny brusefåtölj ändock installeras!!
Dags för farfar alltså...Som vanligt tjänstvillig när det gäller alla slags projekt, drog han iväg till bygghandeln, och kom snart åter med en modern, fin och nätt toastol..Ett par minuter senare var den gamla stolen ute på gården och arbetet var igång. Det går oftast väldigt snabbt när farfar fixar och trixar, så en knapp halvtimme senare var det faktiskt dags för mej att inviga tronen.
Det ser ju jättebra ut tänker jag medan jag sätter mej...KADUNK!!!! Vad är det här? KADUNK, KADUNK...Stolen liksom gungar till så fort man rör sig lite grann. Känns faktiskt som om den inte sitter fast...
-Det är nåt konstigt med toan, den liksom guppar till, säger jag.
-Nejdå, säger farfar, det ska vara så... Jag har limmat!!
-Limmat...har du inte skruvat fast stolen i golvet?
-Näää, det går inte att skruva i det här betonggolvet..
Men när han får hela familjen mot sig, går han dock motvilligt in och drar i ett par omöjliga skruvar i golvet... Problemet kvarstår dock och inte nog med det...efter ett par dar börjar en märklig odör sprida sig i badrummet. Odören tilltar och utvecklar sig formligen till en vedervärdig stank... Nåt är inte som det ska..
Farmor som levt ihop med sin man i över 40 år, inser att nu är det dags för henne att rycka in!!!Så med luren i högsta hugg, ringer hon alla VVS;are hon kan hitta.. Och deras svar är enhälligt!!! "Ett så gammalt hus...då måste ni ju specialbeställa en rottoalett, funkar inte med såna där nymodigheter".
Jaha...såklart! En ny dyr rottoalett beställs och under tiden får vi använda syrgasmask för att gå på toa...(nästan iallafall, det är väl inte så himla noga)!!!
Så kom den stora dagen...Det specialbeställda, dyra eländet anlände... Ut åkte den moderna, fina och nätta toastolen, och in kom den dyrbara tingesten. Och nu skulle ingen kunna klaga!!! Stolen skulle sannerligen skruvas fast ordentligt i betonggolvet!!!

Kan bara meddela att betinget avslutades med en sprucken rotstolsfot och 4 stygn i farfars högerhand!!!
Men nu sitter vi allafall stadigt när vi skiter!!!!

Filttofflor

Ett litet minne från i somras...

Farfar (ja, min svärfar då) är stolt ägare till en motorcykel, en svart, glänsande historia som han vårdar ömt. Tyvärr delas hans intresse för denna tingest varken av fru eller barn, medans hans barnbarn hyser visst intresse av att få åka på bönpallen. Hittills har jag kategoriskt sagt TVÄRNEJ, eftersom jag känner min svärfar ganska väl efter 18 år i familjen... Men nu kände jag att det var dags.. Tjejerna skulle få varsin åktur. De skulle ta en fika på Rob-Jens café som ligger knappt 2km från "vårt" hus..(detta vet jag eftersom jag sprungit förbi detta hus massor av gånger under mina löpturer och jag lider ju av tvångssyndromet "räkna-dina-steg..
Well...farfar skulle ta Amanda på hojen och farmor Felicia i bilen till fiket och sen skulle det bytas plats på vägen hem...ja, inte farmor och farfar då, men tjejerna!!!
De gled iväg och jag lyssnade efter ambulanser och poliser, men allt verkade avlöpa lugnt och fint!! Efter ett par timmar dånar motorcykeln in på gården, en nöjd farfar med sitt nöjda barnbarn visar stolt upp sina nunor bakom visiren... Sen kommer bilen... Ut kommer farmor.
Aldrig mer, säger hon, honom kan man ju inte ha bland folk...
Upprinnelsen till detta var att medan dom satt på cafeét, ser farmor plötsligt att Amanda, som åkt motorcykel, har foppatofflor på sig. -Men Amanda, åkte du motorcykel i foppisar, frågar
hon? Javisst, säger Amanda och ser helt oförstående ut. Farmors blick söker sig då ner under bordet, där sticker det ut ett par jättestora , bruna fötter.....i gråa filttofflor!!!!
-Och jag har dom här, säger han glatt,våran farfar...
Farmor tyckte väl inte att det var helt okej...men, men...hon är ganska härdad!!!

Och såvitt jag vet är det inte förbjudet att vare sig åka motorcykel eller gå på café i gråa filttofflor... storlek 47!!!!

Godkänt!!!

Pust!!!
Bloggen godkänd av takläggarexperten...!!!
Älskar dig oxå farfar!!!!

Semestern 2008

Har egentligen en dröm om att få skriva en bok om min svärfar Torvald! Nu förblir nog den drömmen just en dröm, men en liten blogg kan det kanske bli...
Under mina 18 år i familjen Sollerman har det hänt oändligt många tokroliga saker där han ofrivilligt blivit huvudperson och "orsakare"..
Allra först skulle jag vilja berätta om förra årets semester på Gotland...som visade sig bli allt annat än semester..
Historien börjar dock ett par månader tidigare, nämligen vi Valborg 2008!
Glada i hågen begav sig svärmor S och svärfar T tillsammans med sina 3 söner, varav en är min man, till Gotlandshuset för att lägga om taket!
Mina svärföräldrar köpte huset för 5-6år sedan. Det är ett pittoreskt 1700-talshus strax utanför Klintehamn. Eftersom huset är i det närmaste K-märkt, gäller det att vårda det med öm hand...iaf enligt svärmor!
Men nu skulle då familjen ta ett gemensamt krafttag och se till att det flera hundra år gamla taket blev utbytt!!! 5dagar hade de beräknat för detta beting och arbetsfördelningen var glasklar... Marktjänsten skulle svärmor S stå för, svärfar T fick stränga order att stanna på backen och vara något så viktigt som springpojke, arbetsledare och takläggarguru, då han ägnat hela sitt liv åt byggbranschen!!
Dag 1 gick i glädjens tecken, trots riv och slit såg arbetet ut flyta på och snart var tegel och "bös" borta och kvar var endast ett lager av gamla plankor!
Dag 2 nöjda med gårdagens arbete förbereddes nu för läktning...hela dagen spenderades med att mäta och lägga läkt..allt efter T.s förhållningsorder.. Jorå såatt...ganska nöjda kröp grabbarna till kojs även denna kväll..
Men så kom då dag 3... Nu skulle teglat börja läggas... Första raden går så fint, men sen...nåt stämmer INTE.. Hur de än försöker att pussla, verkar det som om teglet inte alls vill få plats! Trots detta fortsätter de arbetsvilliga sönerna att försöka få ihop det...framåt kvällen blir det krismöte... Vad är det som inte stämmer?? Nej då, det är inget fel säger T...I instruktionen stod det så här... Han tar fram instruktionsboken och vänder blad...Ojdå..måtten för läkten gällde visst bara första raden som ska sticka ut utanför takkanten.. Detta betydde alltså att hela taket var felläktat och tegeltaket skulle bli som ett hav i storm... Nejdå, vi fortsätter säger T.. I brist på tid och i ilska lägger grabbarna hela tegeltaket trots att det liksom böljar och skaver!!
När den femte dagen är slut och de ska packa in sig i bilen för att åka hem, lämnar de svärfar kvar med orden -Gå nu inte upp på taket! Han ska nämligen stanna ett par dar extra, för att sedan ta motorcykeln hem... Ett par dagar senare får vi veta att någon totalt hade trotsat sina söners ord, tagit stegen upp på taket för att såga av vindskivorna, trillat ner i bersån och inte kunnat ta sig upp på ett par timmar, men det är hemligt så det kan vi inte prata om...men det var ju tur att ingen såg honom...kunde ju blivit PINSAMT!!! Håhåjaja!!!
Efter några dagar hemma säger Stefan, min man, -Det är nog inte så farligt trots allt..det blir nog bra med både farsan och taket!!
Så kommer då vår efterlängtade semester... Vi ska ha Gotlandshuset för oss själva en hel vecka innan resten av släkten kommer...ska bli alldeles underbart!!
Vi kör in på gården och jag kan knappast hålla mig för skratt...detta är det absolut värsta jag sett.. Jag biter mig i tungan...de har ju jobbat så hårt!
Då vänder sig Stefan till mej med den där "ledsna-hund-blicken".. -Det kan inte se ut så här Åsa!!! -Nej, det kan det inte, säger jag och får en total skrattattack..Håller bokstavligen på att kissa på mig... Det ser verkligen ut som om det går böljor på taket!!! Jag kan ju bara gissa vad de bofasta gotlänningarna säger om sommarfolket som bor i 56;an!!!
Vi sätter oss i varsin stol i trädgården, tar en god bok och ska försöka njuta av lugnet.. Jag sneglar lite i smyg på Stefan...han läser inte. Han ser ledsen ut och hans blick är riktad uppåt!
Efter en totalt sömnlös natt ringer han sin yngste bror, som är något av en pedant.. -Det kan inte se ut så här!!! -Är det så illa, svarar brorsan. -JA, värre än så, hör jag honom svara! Sen tar bröderna beslutet.. Börja du så fortsätter jag när jag kommer.
Sagt och gjort...Tredje dagen på vår 3 veckorssemester börjar han, och sen ser vi inte honom förrän vi ska åka hem. Min man bokstavligen bor på taket...plockar ner tegel, tar bort läkt, läktar om efter att själv ha läst instruktionsboken, plockar upp tegel igen och lägger ut det på nytt och nu blir det såååååfint!!! Han är nöjd, svärmor och svärfar är nöjda, bröderna är nöjda för nästan allt är klart när de kommer.. Det var väl egentligen bara jag och tjejerna som inte var helt nöjda efter att ha blivit blåsta på far och make under hela semestern!!
Sista dagen på taket ägnades åt att göra om nåt plåtarbete runt skorstenen som Stefan enligt sin pappa gjort alldeles fel.. Dagen efter kom plåtslagarn för att göra det sista, då säger han -Men så här ska det inte vara, det ska vara så här..och visar precis det Stefan gjort förut och just dagen innan fått göra om.. Då vänder sig en butter Torvald om och muttrar.. -Så gör dom iallafall inte på fastlandet!!!
Så lär av denna berättelse att om du befinner dig på en ö i Sveriges rike, kolla om samma byggregler gäller som på fastlandet, innan du börjar bygga!!!