Ett litet minne från i somras...
Farfar (ja, min svärfar då) är stolt ägare till en motorcykel, en svart, glänsande historia som han vårdar ömt. Tyvärr delas hans intresse för denna tingest varken av fru eller barn, medans hans barnbarn hyser visst intresse av att få åka på bönpallen. Hittills har jag kategoriskt sagt TVÄRNEJ, eftersom jag känner min svärfar ganska väl efter 18 år i familjen... Men nu kände jag att det var dags.. Tjejerna skulle få varsin åktur. De skulle ta en fika på Rob-Jens café som ligger knappt 2km från "vårt" hus..(detta vet jag eftersom jag sprungit förbi detta hus massor av gånger under mina löpturer och jag lider ju av tvångssyndromet "räkna-dina-steg..
Well...farfar skulle ta Amanda på hojen och farmor Felicia i bilen till fiket och sen skulle det bytas plats på vägen hem...ja, inte farmor och farfar då, men tjejerna!!!
De gled iväg och jag lyssnade efter ambulanser och poliser, men allt verkade avlöpa lugnt och fint!! Efter ett par timmar dånar motorcykeln in på gården, en nöjd farfar med sitt nöjda barnbarn visar stolt upp sina nunor bakom visiren... Sen kommer bilen... Ut kommer farmor.
Aldrig mer, säger hon, honom kan man ju inte ha bland folk...
Upprinnelsen till detta var att medan dom satt på cafeét, ser farmor plötsligt att Amanda, som åkt motorcykel, har foppatofflor på sig. -Men Amanda, åkte du motorcykel i foppisar, frågar
hon? Javisst, säger Amanda och ser helt oförstående ut. Farmors blick söker sig då ner under bordet, där sticker det ut ett par jättestora , bruna fötter.....i gråa filttofflor!!!!
-Och jag har dom här, säger han glatt,våran farfar...
Farmor tyckte väl inte att det var helt okej...men, men...hon är ganska härdad!!!
Och såvitt jag vet är det inte förbjudet att vare sig åka motorcykel eller gå på café i gråa filttofflor... storlek 47!!!!
Farfar (ja, min svärfar då) är stolt ägare till en motorcykel, en svart, glänsande historia som han vårdar ömt. Tyvärr delas hans intresse för denna tingest varken av fru eller barn, medans hans barnbarn hyser visst intresse av att få åka på bönpallen. Hittills har jag kategoriskt sagt TVÄRNEJ, eftersom jag känner min svärfar ganska väl efter 18 år i familjen... Men nu kände jag att det var dags.. Tjejerna skulle få varsin åktur. De skulle ta en fika på Rob-Jens café som ligger knappt 2km från "vårt" hus..(detta vet jag eftersom jag sprungit förbi detta hus massor av gånger under mina löpturer och jag lider ju av tvångssyndromet "räkna-dina-steg..
Well...farfar skulle ta Amanda på hojen och farmor Felicia i bilen till fiket och sen skulle det bytas plats på vägen hem...ja, inte farmor och farfar då, men tjejerna!!!
De gled iväg och jag lyssnade efter ambulanser och poliser, men allt verkade avlöpa lugnt och fint!! Efter ett par timmar dånar motorcykeln in på gården, en nöjd farfar med sitt nöjda barnbarn visar stolt upp sina nunor bakom visiren... Sen kommer bilen... Ut kommer farmor.
Aldrig mer, säger hon, honom kan man ju inte ha bland folk...
Upprinnelsen till detta var att medan dom satt på cafeét, ser farmor plötsligt att Amanda, som åkt motorcykel, har foppatofflor på sig. -Men Amanda, åkte du motorcykel i foppisar, frågar
hon? Javisst, säger Amanda och ser helt oförstående ut. Farmors blick söker sig då ner under bordet, där sticker det ut ett par jättestora , bruna fötter.....i gråa filttofflor!!!!
-Och jag har dom här, säger han glatt,våran farfar...
Farmor tyckte väl inte att det var helt okej...men, men...hon är ganska härdad!!!
Och såvitt jag vet är det inte förbjudet att vare sig åka motorcykel eller gå på café i gråa filttofflor... storlek 47!!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar